tisdag 15 januari 2013

The Fault in Our Stars - en av årets höjdare


The fault, dear Brutus, is not in our stars
But in ourselves.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Hemma hos Augustus finns allehanda käcka uppmaningar broderade på kuddar och bonader, tryckta i glas och på små tavlor. Without pain, we couldn't know joy  Sällan har en sådan uppmaning skorrat falskare än när jag hulkande läser ut John Greens senaste roman The Fault in Our Stars. Hur jäkla positiva de än försöker vara så är det inte rättvist. Livet för Hazel Grace och Augustus är inte rättvist. Det ödet som står skrivet i stjärnorna är inte rättvist. Punkt.

Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen.  Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.

På svenska finns den nu att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag. 

Andra bloggare som skrivit är Enligt O och Fru E. Kika in till dem också!

7 kommentarer:

  1. Om den blir film har jag svårt att se att jag skulle se den. Jag känner alltid så med mina favoritböcker, det finns ingen chans att det kan bli lika bra som när jag läste om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är sant! Det skulle kunna bli en fantastisk film men jag vet inte om jag ens skulle vilja se den. Bara för att boken var så bra!

      Radera
  2. Idag fick jag hem den svenska utgåvan av den här. Har också höga förväntningar på den så jag hoppas de infrias.

    SvaraRadera
  3. Det är det som kanske gör den så bra, balansen mellan det stört sorgliga och det fina och roliga. Och så respekten, för att det är människor, inte "ungdomar"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humor och slagfärdigheten i replikerna gör att den absolut inte faller i sentimentalitetsfällan. Respekt!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!