Med utsikt över en av världens största katedraler så var vi förstås tvunga att gå en runda inne i kyrkorummet också. Mycket guld är det. Kapell efter kapell fyllda av altare tillägnade ett eller annat helgon, en enorm rikedom samlad av den katolska kyrkan på en och samma plats. Jag vet inte om det är det lutheranska arvet i mig som gör att jag knappt kan titta till slut. All denna rikedom har ett ursprung, Sevillas guldålder var under 1500-talet då fartygen lastade med rikedomar anlände från Amerika. Allt överflöd har en stor befolkningsbas som arbetat för att det ska kunna komma till stånd. Just idag, just nu har jag svårt att köpa den tanken att kyrkan genom skrämselpropaganda, inkvisition och allehanda tvång skaffade sig den här sortens rikedomar. Inte bara lite svårt, utan mycket.
Inte sedan sagt att det inte är ett fantastiskt kyrkorum, konst och sniderier, mosaik och skulpturer. Glasfönster och arkitektur. Yppersta världsklass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!