Maken - en klassiker

Gun-Britt Sundströms klassiker Maken lästes ut på ett café igår och jag erkänner att de sista hundra sidorna eller så gick trögt. Trots gott kaffe, fantastisk macka och härlig vårsol så tappade jag farten och det var synd. Berättelsen tappade farten och jag tappade något intresset för den ganska osympatiska berättarrösten Martina. Den första halvan totalt slukade jag, det var intressant att läsa en närmare 40 år gammal bok fylld med tidsmarkörer som ändå kändes  tidlös. Om man nu tänker bort fri sex, telefonkiosker, skrivmaskiner,  FNL- demonstrationer och användandet av ordet festligt vill säga. :-)

Det handlar om hur två människor som älskar varandra ska kunna leva tillsammans utan att ge upp sitt eget jag. Huvudpersonerna i den här förhållanderomanen heter alltså  Martina och Gustav, de träffas som unga studenter i Stockholm på 70-talet och jag får följa dem under ett antal år mellan 20 och 30. Deras förhållande är på och av, av och på. De kan inte vara med varandra men heller inte ifrån varandra, de kommer båda från en borgerlig miljö och älskar mest av allt att leva ett enkelt liv på ön i skärgården, läsa och prata om det de läst men så ska brödföda tjänas. Vardagstristessen slår till, snöslask, konservmat och pliktknull. Var det såhär livet skulle vara?

Jag undrar för mig själv hur kontroversiell den här boken var då den kom 1976? Den berättar om en frigjord kvinna som inte vill vara del av normen, hon vill ha ett eget rum. En egen frizon och väljer sin egen väg, väljer att leva ensam, utbilda sig, ta sig en älskare eller två. Ett sätt att leva som på många platser än idag inte riktigt passar in i bilden av hur en kvinna ska vara. Kan tänka mig att den 1976 var rejält omtalad (detta får jag faktiskt ta reda på...). Någon som vet?