1899 var året för John Hall och En herrgårdssägen

Någonstans i mitt bakhuvud har tanken legat och gnagt att jag skulle vilja återvända till En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf och så blev det nu. I samband med att Göteborg Läser Sophie Elkan så fanns plötsligt den lilla sedelärande romanen där igen och pockade på uppmärksamhet. 1899 var året för både John Hall och En herrgårdssägen och när jag parallelläser så ser jag en hel del likheter i tematik och faktisk handling. Gunnar Hede och John Hall skildras båda som de godhjärtade unga männen som inte klarar av omvärldens förväntningar och tar sin tillflykt i drömmerier och vansinne.

Scenen i John Hall där han tillsammans med en student klär ut sig till tiggare för att se om han får ett annorlunda bemötande om han är fattig har Selma skrivit om utförligt i ett av sina brev till Sophie. Jag citerar ur Du lär mig att bli fri:

Han skall vara just den naturens son, som John aldrig förr mött. Han skall ej fråga efter pengar endast efter att få kallet efter fars in därhemma och sköta om folket. John skall beundra studenten och denne ha medlidande med John. John skalla säga att allt fås för pengar, allt beror af pengar. Nej, säger studenten. Duktigt folk bry sig ej om någon är rik eller fattig. Så skola de resa och så skall John spekulera ut att studenten har en liten flamma i en prestgård, som de skola förbi. Då klär han ut dem för att visa studenten att de skola vara olika mot honom då han är fattig.

Just känslan i den delen av John Hall ger mig många associationer till Hedes vandringar i En Herrgårdssägen och det tycks som de båda författarinnorna påverkat varandra en hel del. Om det hoppas jag höra mer när jag ska besöka Nääs slott i maj och lyssna till Marie Hjalmarsson Engelke. Det blir vår tredje träff - redan på onsdag ses vi för träff två -  en stadspromenad. Välkomna på den!

PS. Extra roligt var att jag faktiskt hittade min gamla romananalys från 1995 - skriven på skrivmaskin! Så nyss och så länge sedan ...