Jag själv är väldigt dubbel efter att ha läst klart - jag gillar ansatsen med att vilja berätta om hur det är att tvingas lämna sitt land och leva i exil. Jag gillar att där är två flickor i huvudrollen som jag får följa, jag gillar att Cubas historia beskrivs utifrån invånarnas perspektiv och jag gillar beskrivningarna av kulturen och familjens betydelse men...
Jag gillar inte det svulstiga språket, det smäktande smetiga nästan kladdiga. Det förtar mycket av min läsning, jag kan reta mig på stycken som:
Alla bubblade av skratt och värmdes upp av en välvillig sol som visste sin plats på det blå himlavalvet ovanför. Det var inte vågorna som slog mot stranden, det var vår hjärtans dämpade slag. Det var inte vinden som blåste, det var det innersta väsendet som genljöd från en melodisk flöjt. Alla våra bekymmer löstes upp i regniga mellanakter som dunstade mot himlen, tre eller ibland fyra gånger om dagen.
Nja, det här var ingen annabok. Måhända kan ett boksamtal förändra min syn en smula? Ladda nu på alla bubblisar så att ni kan övertyga mig :-)
Feelgoodbibliotekarien har intervjuat Cecilia Samartin - läs hennes text!
Jag gillade Senor Peregrino väldigt mycket, så nu står Drömhjärt i bokhyllan och väntar på mig. Roligt att läsa din feed-back på boken, ska se om jag håller med när jag läst klart.
SvaraRaderaImorgon ska vi bokbubbla, jag skriver en liten text om vad de andra tycker också :-)
RaderaAlla verkar tycka olika om den här boken. Vissa tokgillar, andra är som du mer avvaktande. Jag har tittat på den på biblioteket och det känns som att det är just en bok som jag kommer att låna, inte köpa, om jag nån gång känner för att läsa den.
SvaraRaderaJag hade ganska höga förväntningar och det var nog det som spökade,tror nog att den kan falla många i smaken.
Radera