dagarna med farmor

Stillsamt småfilosofisk, vemodigt sorgsen är boken som handlar om läsande, skrivande och att ta vara på de dagar som går. En dag är barnbarnet Jades  Dagarna med farmor  Mamoune över och då är det försent att samtala, lyssna och uppleva. Mamoune bor i en by i bergen utanför Annecy och en dag ringer Jades faster och berättar att Mamoune inte klarar att bo kvar i sitt hus längre. Huset och trädgården som varit farmors liv skall bytas ut mot ett sjukhem och Jade blir förtvivlad. Visst skulle hon kunna hämta sin farmor, ta henne med till Paris och ta hand om henne där?

Frédérique Deghelt har skrivit en mycket fransk roman som går rakt in i hjärtat på läsaren. Det är en roman om att åldras, ta vara på varandra medan det är möjligt men också en roman om kärleken till orden. Jade är journalist och har skrivit en text som hon vill ha utgiven, Mamoune har i hemlighet läst litteratur hela sitt liv, i ett bibelomslag har hon gömt sina älskare; romanerna. I det fiktiva samtalet kring den blivande boken möts de båda kvinnorna och pratar om skrivandet och läsningen på ett sätt som gör var och en som läser sugen på att läsa alla de böcker de pratar om. 

Sedan var kanske slutet lite onödigt, det var det. Hade gärna levt kvar i illusionen som kallas roman en stund till!

Tack till Enligt O som fick mig att låna hem den här fina läsupplevelsen! 

PS. Snyggt gjort av förlaget förresten som erbjuder e-boken till ett väsentligt billigare pris än inbunden, pocketpris! Jag lånade gratis på e-lib men vill man äga så finns möjlighet att fynda!