Det här är en lättsam roman om kärlek som blir till av en slump och får ett antal förhinder. Frågan är bara vem som sätter upp de där hindren? För att möta kärleken måste man troligen vara modig och våga visa sitt rätta jag och kanske ge upp den trygghet som man har. Emmi och Leo har det inte lätt att få till det.
Jag funderade lite på det där med hur man presenterar sig på nätet under tiden jag läste. Fördelen med sociala medier och digital kommunikation är ju just det att man kan ge den bilden av sig själv som man väljer. Man har full koll på vad som kommuniceras om en själv, vad som visas (eller döljs) men det har ju alla andra också, full koll på sina alteregon alltså. Internetdating till exempel, jag har vänner som hittat kärleken den vägen och som är mycket lyckliga. Måhända är jag en misstrogen typ men jag skulle ha väldigt svårt att helt lita på en person på nätet som döljer sig bakom ett alias. Å andra sidan har jag ju träffat ett gäng vänner via nätet. Alla fina bokbloggare som jag läser regelbundet och också träffat i verkligheten har ju en gång börjat som just ett alias...
För alla er som följer mig här på bloggen så kan jag berätta att det som skrivs här är sant och speglar mig ganska väl. Några personlighetsdrag har jag tonat ned: jag är både hetsigare och högljuddare i verkligheten än på bloggen. Sådär. Dagens förtroende utdelat. Hur är det med er andra är ni samma person IRL som på nätet?
Jag är nog ganska samma på nätet som jag är i verkligheten. För jobbigt att hålla reda på olika personligheter :) Sedan kanske vissa saker kommer fram mer/mindre i skriven text än om man träffas irl. Samt att vissa saker kanske man inte är lika beredd att skriva öppet om alla gånger som att tala öppet om de.
SvaraRaderaJo men så är det. Talat och skrivet är ju inte riktigt samma sak. Dessutom är det skillnad gör mig om man ser den man pratar med.
RaderaRamlade in på din blogg och började fundera över hur vi visar oss på nätet. Intressant!
SvaraRaderaPersonligen så verkar det som om jag har "nischat" mig. Med det menar jag att jag visar en del av mig. Det är den bit som jobbar med det skrivna ordet. Andra delar av mig lyser igenom här och var, men tar ingen större plats i min blogg.
Jag har också en slags nischat jag här på bloggen. Det mesta jag skriver om har med läsning eller litteratur att göra, annat smyger jag in lite då och då. Jag vill gärna att bloggen ska kännas personlig men inte privat...
RaderaJag har tänkt läsa den här på tyska, ska kanske lämna ett inköpsförslag till biblioteket ... Intressant tema, jag är ganska anonym på min blogg, i "köttvärlden" är jag mer öppen :)
SvaraRaderaJo men visst är det en fördel att kunna välja hur man vill synas. Många väljer ju att vara ganska anonyma, jag har valt en mittiemellanväg.
RaderaDen här boken måste jag läsa! Jag träffade min man via nätet. Han var bara ett alias tills vi träffades och det blev fantastiskt från första stund. Det är snart tio år sedan nu :)
SvaraRaderaHärligt! Klart en bok för dig då :-)
RaderaHar varit lite inne på brevromaner ett tag, inte så att jag gillar dem supermycket, de bara intresserar mig. Men aldrig tänkt tanken att det skulle finnas mejlromaner, vilket nu känns helt självklart!
SvaraRaderaJag är lite mer påig på nätet än i resten av livet, där jag kan vara ganska avvaktande och asocial. Spenderade hela tonåren i olika chatrum och lärde därför känna mig själv online, så gränsen mellan Elen och Lellepotatisen är hårfin och flytande (kan den vara det?) och jag har aldrig hört från mina "riktiga" vänner att mina båda jag skulle skilja sig åt. Jag är i den fysiska verkligheten ganska tetig och gillar att krama och pilla på folk (som jag känner!), det nog dessbättre inte fram helt på nätet, då skulle man nog bli anmäld för något.
Säkert kan gränsen vara flytande, kanske är det så att man inte ens har en gräns? Det är bara olika grader av vad man visar upp... Skönt att de som känner en IRL och på nätet känner igen sig i allafall, det skulle kännas konstigt annars.
RaderaGillar omslaget och boken i sig verkar också passa mig! Vill säga "den ska jag läsa i sommar", men nej, jag har redan mer än tillräckligt med sommarläsning ... :)
SvaraRaderaDet får bli - den ska jag läsa någon gång :-) Lättläst, strandbok som man klämmer på ett par regniga timmar. Vem vet, det kanske blir av?
Radera