Linda beskriver i sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten hur tre olika människor bor i ett hus möts. Ett av temana i boken är hem och en bostad och hur de olika karaktärerna ser på sitt hem på väldigt olika sätt. Linda känner också att hon inte heller har ett ett riktigt fast hem, hon har två bostäder men inget hem. Hon känner sig som utlänning varthän hon kommer, hon har ett svenskt språk som är en fyrtiotalists och hon skrev från början bara på engelska. Hon skrev sin första bok som ett examensarbete i kreativt skrivande på Nya Zeeland.
I den nya boken har Linda skrivit på de båda språken parallellt. Nu ges böckerna ut på båda språken och det fungerar. Det blir ett dubbelt jobb, hon redigerar och korrigerar när hon skriver på båda språken. Hon menar att svenskan är precisare och trots att svenskan har färre ord så är nyanserna olika. Känslan mellan de två böckerna skiljer eftersom de är skrivna på de båda språket samtidigt.
Lindas engelska är präglad av det skandinaviska sättet att uttrycka sig. Det finns ett mått av vemod och människorna i böckerna möter ofta svårigheter, Linda tänker att böckerna ändå ska lämna oss med en känsla av ett gott slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!