Pappa vem är du? Vem var du?

Rakel Chukri samtalar med Pär Westberg och Ester Roxberg som båda skrivit böcker om sina pappor.

Ester menar att historien om hennes pappa behövdes berättas, snart efter att hennes pappa hade kommit ut som transsexuell så insåg hon att det var nödvändigt att skriva. Ann-Christine är fortfarande Esters pappa, och orden har varit det som varit det svåraste att ändra. 

För Pär var det inte enkelt att skriva om hans pappas förhållande med hans mors syster. Han anade ingenting förrän han läste små noteringar i hans fars dagböcker, då var Pär i femtioårsåldern. Hans moster ville inte tala om förhållandet trots att hon levde 60 år efter det att Pärs pappa hade gått bort. Han vill forska i sina minnen och ompröva dem. Fadern levde ett dubbelliv, han hade ett eget kontor och mostern var anställd som hans sekreterare. Boken är delvis ett äreminne över fadern utan moraliserande och dömande, boken är en panorama över Stockholms journalistkretsar under trettio och fyrtiotalet. Det blir en meditation över minnets vindlande stigar. 

Hur kan det vara möjligt att inte se? Åke skapade en identitet som låg långt från den kvinna han egentligen kände sig som. I de flesta familjer finns det hemligheter men ofta märks eller syns det inte. Gemensamt för de båda papporna är att de vill bejaka många perspektiv. 

Utforskning av pappor, att utforska pappabegreppet är syftet med böckerna. Pär berömmer Esters lakoniska språk som hela tiden slutar på exakt rätt ställe. Pärs är mångordigare där han rör sig som katten kring het gröt runt det som aldrig berättades. 

Pärs pappas råd till din son: Fastna aldrig i en solstol i Spanien för då är man närmast död. Ester inser nu att hon levde som i en solstol, ett bekvämt liv med en kärnfamilj. Det krossades och allt var nödvändigt att ompröva, det som var sant skulle plötsligt ändras. Hon kände att hon fick utmana sina egna tankar och boken blev öppen och ärlig. Det är inte lätt att skriva om det svåra och alla rädslor, det var nödvändigt att blotta dem. Esters pappa uppmuntrade henne att skriva om både det svåra och det tunga. Föräldrar ska inte förändras och det är en stor sorg när han bestämmer sig att börja klä sig som kvinna. 

Min text om Min pappa Ann-Christin.