På så vis är det här en typisk Kadeforsare, och på andra sätt inte. Det är lättläst och samtida men kanske något mer stereotypt än i de tidigare böckerna som jag läst.
Hon låter oss möta en kvinna, Malena, på väg in i medelåldern som flytt sin bullriga lägenhet i stan för att söka lugnet på landet. Hon är översättare och arbetar hemifrån, torpet blir snart mer ett fängelse än en fristad. Flykten fungerar alltså sådär, hon är mest orolig i den stora tystnaden och hon börjar umgås med familjen som hon hyrt torpet av. De är stödfamilj för ensamkommande flyktingungdomar och en vänskap växer fram mellan de unga männen och Malena. Hon blir också god vän med mannen i familjen: Nathan.
Allt eftersom tiden går så vågar sig Malena på att känna efter och släppa fram också positiva känslor som vänskap ock kärlek, sådana som hon länge puffat undan. Hon är den där duktiga flickan som ska bevisa att hon duger, att hon kan och då finns inte utrymme för att visa sig sårbar. Jag kom flera gånger att tänka på Lisa Jewells roman Fågelburen, den har några element som påminner om Kadefors senaste. Om den boken så skrev jag "underhållning med sorgkant" och jag tänker att jag hade önskat att Hon som älskade honom hade varit lika bra som den. Tyvärr så känns den här boken lite ofullständig, den tar till schabloner i språk och den spännande berättelsen kring Malena och hennes mamma sjabblas bort. Synd. På kulturkollo den här veckan så är temat hemligheter och lögner och där hade den här boken ändå absolut platsat. Helt OK underhållning om hur man döljer en livslögn. En dos omöjlig kärlek. Typ så.
Jag lyssnade på ljudboken och tyvärr så tyckte jag inte att det var så lyckat med författaruppläsningen den här gången. Jag lyssnade lite för mycket på Sara istället för att höra Malenas röst. Ibland kan en skådespelare vara att föredra.
Om man har lust att läsa ett boktips från Sara själv så kan man klicka sig till kulturkollo. Där skrev hon i samband med mässan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!