Lotus blues - Ohlsson prövar nytt

Lotus blues - en hårdkokt deckare. Så säljer Piratförlaget in Kristina Ohlssons nya serie om Martin Benner vars första del just kommit. Det är bra av förlaget att påminna alla läsare som älskar Fredrika och Alex att det här är något nytt.

Martin är en ung advokat som bor i Stockholm, han lever för sitt yrke och tillfälliga förbindelser och trots att han har en kompanjon som han egentligen älskar och ett fyra år gammalt syskonbarn som han tar hand om så släpper han egentligen ingen riktigt nära. Han gillar vackra kvinnor, snabba bilar och att få en rejäl kick i en utmaning - alltså en typisk huvudperson i genren. När han en dag blir uppsökt av en man som vill ha hjälp med att få sin syster rentvådd från fem mord så kan han inte tacka nej. Det verkar för spännande och snart är han indragen i ett kriminalfall som rör sig från Stockholms innerstad till Texas.

Jag ska erkänna att den här typen av deckare inte är min favoritsort. Jag läste t ex bara en Jens Lapidus. Ska man dyka ned i deckarpåsen så vill jag gärna ha något mer inriktat på relationer. Jag tycker att det där som brukar beskrivas hårdkokt kan bli lite parodi över sig självt. Det är mycket svårt att få till karaktärerna så att de inte blir överdrivna. Ohlsson balanserar verkligen på kanten i den här boken och när dessutom berättargreppet är att Martin återberättar hela historien för en tredje part så blir det väldigt mycket snack. För min del så föredrar jag handlingsstyrda deckare där inte allt hela tiden berättas och förklaras.

Mitt betyg får bli Nja. Jag längtar faktiskt efter Fredrika och Alex, deras kollektiva polisinsatser föredrar jag absolut framför Martin Benners solitära jakt på sanningen. Ska man ha en enda huvudperson i en deckare så får det vara en som jag intresserar mig för, kan känna med och som jag vill engagera mig i. Det hände inte riktigt i Lotus blues.

Provläs!