På det mer än hundra
år gamla fotografiet kan jag se en ögonblicksbild från Malma, Västergötland. Det är min farmor, hennes mamma och mormor som har blivit förevigade av en kringvandrande fotograf. Sådana var vanliga på landsbygden på tidigt 1900-tal och jag är så otroligt glad över att jag har det här unika dokumentet inscannat och arkiverat i min dator.
Idag håller vi på kulturkollo bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Min text här handlar inte om de spektakulära och kända kvinnorna, inte heller de som stått på barrikaderna utan om alla de kvinnor som strävade på. Alla de som arbetade hårt för att skapa ett bättre liv för sina barn, och de som likt min farmor fann sin glädje i barn och barnbarn. Anna Elisabet föddes 1907, upplevde två världskrig, födde 15 barn, arbetade på ett småbruk hela sitt liv och mycket lite vet jag egentligen. Små strimmor av en vacker sångröst, ett förkläde som var skinande rent på framsidan men rejält solkigt bakpå och en grå truls. Pigtittaren från hennes ungdom står i mitt hem men sen då?
 |
Glöm inte heller att surfa runt hos alla stafettdeltagare - det är ett dygn fyllt av inlägg som bara väntar på att bli lästa!
00.01 Kulturkollo
01.00 Breakfast Bookclub
02.00 Som ett sandkorn
03.00 Västmanländskan
04.00 Fiktiviteter
05.00 Feministbiblioteket
06.00 Kajsas bokblogg
07.00 … och dagarna går
08.00 Bokhyllad
09.00 Pappersfågel
09.30 Bokbabbel
10.00 Lyrans Noblesser
10.30 The World I Live In
11.00 Endast E-böcker
11.30 JoS blog
12.00 En oväntad glänta
12.30 Bakbokmat
13.00 Hanneles bokparadis
14.00 Tankar från mitt fönster
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
15.30 The Road so far
16.00 Tittelina
18.00 C.R.M Nilsson
19.00 Lottens bokblogg
20.00 Carolina läser
21.00 Den läsande kaninen
22.00 A room of my own
23.00 När det börjar
23.59 Kulturkollo
Åh, vilken bra uppmaning! Jag är glad att jag har några famla bilder av min mormor avfotograferade och i digital form och ganska många berättelser till, men det vore kul att samla fler skildringar och lite längre bakåt i tiden.
SvaraRaderaJag har samlat dokument och annat under en ganska lång tid nu och det är spännande. Ändå saknas berättelserna, särskilt om det som var viktigt. Fakta kanjag gräva fram men ...
RaderaJag ångrar att jag aldrig pratade med min farmor om hennes uppväxt. Egentligen vet jag inget om henne och nu är det för sent. Min mormor har jag pratat betydligt mycket mer med om hennes uppväxt och det är verkligen intressant att se hur livet har förändrats.
SvaraRaderaDet är hela det modena Sveriges framväxt som ryms i deras liv. Från bondesamhälle till kunskapssamhälle. Mycket spännande både personligt och som en bild av ett samhälles förändring.
RaderaÅh, vad fint! Ditt inlägg berörde verkligen. Det är sant att man ska försöka ta vara på nuet och dokumentera kvinnohistoria! :) all historia överhuvudtaget, och jag tänker framförallt på sin familjehistoria. :) man vet aldrig när det blir försent ..
SvaraRaderaTack, jag tog den nutida bilden i fredags på väg att beställa gravsten till min pappa. Så är det. Plötsligt är det för sent.
RaderaSamla berälttelser direkt! Det är en mycket bra uppmaning. Vi lever av berättelser, men glöm er ibland bort att fråga eftet de viktigaste.
SvaraRaderaEn fårga: vad är en grå truls?
Truls: En liten hårknut som man har lågt ned i nacken.
RaderaOch så gravstenen. Där reduceras hon till maka, men hon fick i alla fall behålla sitt förnamn. Brukar ögna mig åt att kolla in gravstenar på kyrkogårdar i bland. Det allra värsta är de gravstenar där mannen inte dött än, men där det ändå är hans namn som står överst (fast utan dödsdatum) följt av Hans maka...
SvaraRaderaTänkte att du skulle lägga märke till det. Ville ha bilden med just för att påminna.
RaderaFin och viktig uppmaning!
SvaraRaderaMin mamma har tagit sig för att systematiskt scanna alla gamla bilder hon hittat. Hon har även överfört alla de brev som min mormor och morfar skrev till varandra till datorn. Det är jag glad för. Men att jag inte intervjuade pappa om min farmor (och farfar) mer och framförallt att jag inte spelade in, det ångrar jag.
SvaraRaderaVilket fint foto! Jag älskar att kolla gamla svartvita foton. Kan sitta och stirra in i bilden länge.
SvaraRaderaDet är så sant. För varje generation kommer allt mer säkert dokumenteras. Tänk vilken skatt.
SvaraRaderaVilket fint inlägg! En viktig uppmaning. Själv har jag vansinnigt dåligt minne och när de där ögonblicksbilderna fladdrar förbi från barndomen så borde jag verkligen dokumentera dem.
SvaraRaderaUnderbar bild ♥
SvaraRaderaFint att du valde att uppmärksamma de vanliga kvinnorna som verkat i det tysta idag :)
SvaraRaderaEn mycket bra uppmaning! Tack för ett väldigt fint och tänkvärt inlägg. :-)
SvaraRaderaÅh, så roligt att ha kunna spara ned en så gammal och fin bild!
SvaraRaderaVilket fint foto. Kul att ha sånt kvar.
SvaraRaderaFin uppmaning, något en sällan tänker på är ju alla kvinnor som inte stått på barrikaderna och varit kända men kämpat på i det tysta. De förtjänar ju att uppmärksammas lika mycket.
SvaraRadera