när en människa dör
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss
i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och i gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.
- Peter Curman -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!