tisdag 23 juni 2015

Främlingen - målgång!

Främlingen var en utmaningsbok för mig - inte alls min vanliga genre och dessutom väääääldigt tjock. Hursom. Flera av mina Kulturkollokompisar har Diana Gabaldons roman som favoritbok och då måste jag ju pröva. Jag har skrivit om min läsning av del 1 och del 2 och nu är det dags att summera. Jag har mestadels lyssnat på den men några kapitel har jag också läst på min mobil. Jag gillar den funktionen hos Storytel när man kan växla mellan ljudbok och text. (Och nej, jag är inte på något vis köpt av Storytel för att skriva det här ...)

När jag nu ser tillbaka på 30 timmars lyssning/läsning så finns där mycket som jag gillade. Tidsresan där Claire förflyttas från 1945 till 1744 var något som jag så småningom kunde uppskatta. Hon använder sina sjuksköterskekunskaper och hjälper människor både i stort och smått. Särskilt i tredje delen där Claire allt mer börjar fundera på de moraliska och etiska aspekterna av tidresan är spännande. Ska hon försöka förändra historiens gång genom de kunskaper som hon har? Hon vet att ett stort antal människor kommer att omkomma i olika slag mellan de skotska klanerna och de engelska trupperna.Vilken skyldighet har hon att ingripa? Samtalen i den senare delen av boken, som utspelar sig i ett franskt kloster, tycker jag ger boken en dimension som jag inte väntade mig.

Miljöerna var också något som jag tycker att Gabaldon lyckas med, man kan se platserna, känna dofterna och höra ljuden. Jag vet inte riktigt hur mycket Gabaldon har researchat inför den här boken men vad jag kan avgöra så är mycket historiskt korrekt. Den liknande bok som jag närmast kommer att tänka på som jag läst är nog Grottbjörnens folk där Jean M Auel tar historiska fakta och väver in i en i grunden romantisk historia. Båda böckerna är fyllda med äventyr, intriger och sex. Jag minns att vi i slutet av 80-talet skojade om Auels böcker och sa att nu har det gått 40 sidor så då är det dags för ännu en inkastad sexscen ... Riktigt så förutsägbart är det inte här men för mig är det romantiska badet i den underjordiska källan som avslutar boken bara för mycket. Sån är jag. Svårflirtad när det kommer till romance.

4 kommentarer:

  1. Grottbjörnens folk - det kanske är en bok man borde läsa om! Eller inte ... :) Romance är inte min genre heller. Bra jobbat med att ta dig igenom boken och så snabbt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns liksom att vissa böcker ska man läsa vid en viss tid i livet. Gottbjörnens folk slukade jag som tonåring, det hade jag säker gjort med Gabaldons böcker också.

      Radera
  2. Grottbjörnens folk har jag också läst, men bara just den första delen. Kom aldrig längre :) Gabaldon har jag inte läst, men är sugen då så många tokgillar henne, och den ju finns som tv-serie nu. Jag vill gärna läsa innan jag ser tänker jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snýggt skriven underhållning med romantik och äventyr. Gillar man det så gillar man Gabaldon!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!