Night Music - en Moyes utan varken svärta eller humor

Jag fullkomligt hulkade mig igenom Livet utan dig och småfnissade litegrand i The One plus One, uppskattade de historiska delarna i Sophies historia men blev inte imponerad alls av Night Music. Värmen i berättandet och de romantiska förvecklingarna finns där, de pittoreska och speciella miljöerna är på plats och persongalleriet bjuder upp till en feelgood-dans men där är något som saknas. Jag tog mig en rejäl funderare inser snabbt att det är två saker som fattas i Night Music: den snabba, drastiska, ironiska humorn och den bottenlösa svärtan. Det här blir helt enkelt för slätstruket för mig, allt för likt Lucy Dillon eller annan valfri romantisk brittisk författare. Inte sagt att det är dåligt, inte alls. Hantverket är gott och vill man ha en lättläst, underhållande bok till hängmattan så varför inte? Men jag skulle absolut rekommendera en annan av Moyes böcker i första hand. Det här är är en Moyes som ännu inte översatts till svenska och jag förstår faktiskt varför - det är inte tillräckligt unik helt enkelt. Det finns ett engelskt ord: bland. Intetsägande och ganska tråkig - det får bli mitt omdöme.