den sommaren - det var den sommaren då det var dags för förändring

Provläs!

Det är nationaldagshelg, Delphine och Denis har traditionsenligt bjudit in sina vänner till sommarhuset i Bretagne. Vädret är julikvalmigt och snart förstår jag att det här är ett äktenskap som sedan länge är slut. På något vis så ska bara den här sista sommarhelgen med gänget klaras av, sedan måste något hända. Förändring är något som nästa alla personerna i den här romanen är antingen rädda för eller längtar efter. Delphine och Denis lever det goda livet med egna ridhästar, sommarhus och två välartade barn. Det är bara det att Delphine känner sig totalt kvävd i sin hemmafruroll och Denis lever sitt liv med arbete nästan dygnet runt. Den 16-åriga dottern är snabbt på väg att bli vuxen och när hon träffar den unge mystiske mannen Dimitri på stranden så inser alla att hon snart är på väg att bryta sig ut ur familjen. Snart finns bara minnen av kärleken som en gång var, småbarnstiden då Delphine var så behövd, så ovillkorligt älskad kvar. Delphine bestämmer sig för att röja ur i huset, det är dags att städa, släppa in ny frisk luft och börja andas. 

Inbjudna på långhelgen är också väninnan Lola med ännu en ny pojkvän. Hon bär på en hemlighet som gör att hon har svårt att våga satsa på kärleken. Trogna och trofasta har däremot Nicolas och Marie varit, de lever tillsammans sedan 25 år och har båda svårt att hantera åldrandet. Hon är skådespelerska som numer bara erbjuds roller som mormor, han lider av en värkande höft som på något vis är ganska praktisk att skylla på. Så bjuds det då in till firande och som i ett kammarspel får vi följa de tre parens invanda dans. Någonstans anar de nog att det är en era som är på väg att ta slut men de vill inte riktigt acceptera det ännu. 

Veronique Olmi har med sin fina relationsroman den sommaren skapat en stämning som känns som en tryckkokare, mitt i julihettan behövs det bara en mystisk ung man som dyker upp och ventiler börjar pysa lite varstans. Jag tyckte mycket om den här mycket franska romanen, det är något visst med berättelser som utspelar sig på en begränsad tid och på en avgränsad plats, jag är särskilt förtjust i miljöerna. Jag har länge drömt om att åka till Bretagne och snart måste det bli av!