Ja, jag vet. Jag är en sån där typ som snöar in på saker (pun intended). Och nu har jag hamnat i sekvensbildernas värld, med bokstaven J och ett nyss anslutet sportlov aktuellt så passade en jag-berättelse i vintermiljö perfekt. Som alltid hade jag något i min väska och den här gången var det så hemligt att jag smugglade varsin bild till elevparen i ringen. De ska viska med varandra och sedan ska de, utan att visa bilden säga vad de ser. Jag modellerar förstås med en annan vinterbild som alla barnen ser och börjar varje mening med jag ser ...Sedan berättar paren om sina bilder, jag samlar in dem, blandar och lägger dem med bilden uppåt. Vilken bild hörde till vilket elev-par? Och i vilken ordning ska de ligga för att vi ska kunna få till en actionberättelse om ett vinteräventyr? (Och nej, för eleverna är ord som äventyr inte alls självklara, precis som jag råkade säga toalettbesök. Vadå? Vad sa du fröken?)
Vi hjälps åt och sedan berättar jag utifrån bilderna, jag är noga med att väva in de årstidsspecifika orden som vi tränat på under tidigare veckor och jag överdriver dramat med kälken en smula ... Sedan kör vi en favorit i repris och använder bilderna för att skriva varsitt äventyr i jag-form. Just den här veckans elevexempel är alla skrivna av elever som håller på att lära sig svenska och är man intresserad av att undersöka språkutvecklingen hos en enskild elev så är en portfolio med texter skrivna, en varje vecka, helt otroligt spännande att kika på. Om någon som läser är nyfiken på elevernas (och mitt) arbete med skrivande i 1B så finns förresten alla inlägg taggade med lärartankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!