Dagens sista inlägg får bli en liten kort blänkare om Chimamanda Ngozi Adichies nyutkomna Brev till en nybliven förälder som jag lyssnat på under eftermiddagen idag. Det är ett feministiskt manifest som med femton vardagsnära råd vill få alla föräldrar att fundera över vilka värderingar och roller de skickar med till nästa generation. Texten är ursprungligen skriven som ett brev till en väninna som just fått sitt första barn. En dotter, som hon vill uppfostra feministiskt. Chimamanda formulerar en grundkurs i feminism och blandar och ger i sina råd, stort och smått.
De handlar om hur samhället är format men också vilka förväntningar vi har på våra barn, hur använder vi språket; hur klär vi våra barn, vilka leksaker köper vi? Hur ser fördelningen av omsorg och hushållsarbete ut i familjen och vikten av utbildning avsett kön. Adichie är tydlig och lättläst, hon beskriver hur kulturen hon är uppväxt i har format henne och samtidigt hindrat henne och reflektionen över det är något som man oavsett kulturell hemvist kan ta till sig.
Att fundera över hur man själv uppfostrats och vad man själv vill skicka med till sina barn räcker långt. Ett av råden tar jag till mig lite extra. Läs för ditt barn, var en läsande förebild och se till att läsa böcker tillsammans med ditt barn. Varje dag. Hela livet.
min feministiska pappa (det visste han inte om!) köpte alltid pojk-saker till julklapp (typ Meccano och brandbilar) och sa att jag inte får gifta mej förrän jag har utbildning. Detta var runt 1960-tal (och våra söner kan sticka, sy, baka och sånt - och dottern fixar bilen själv :)
SvaraRaderaJag själv är uppvuxen med väldigt traditionella könsroller men det var aldrig någon tvekan över att kvinnor kunde lika bar som män, bara att man kunde olika saker. I ett utpräglat bondesamhälle som jag kommer från så är allas arbete värdefullt.
Radera