När jag besökte Sandgrund i Karlstad för ett antal år sedan så fascinerade väggen av små, små akvareller som skildrade vardagsliv i en annan tid mig. Det var bilderna på Arvid och hushållerskan Astrid och deras arbete och helg på det lilla småbruket som var motiven. Lars Lerin har vid många tillfällen återkommit till livet på Arvids gård som blev en fristad för den tonårige Lerin när han inte tyckte sig passa in någon annanstans. När så boken Det tysta köket dök upp som nyhet på Storytel så ville jag gärna lyssna, visst hade upplevelsen varit än starkare om jag hade haft konsten att titta på samtidigt men nu var det inte möjligt.
Att lyssna till de korta små texterna, upplästa av Lerin själv, om den åldrande Arvid och hans rastlösa och excentriska piga Astrid är verkligen som attfärdas i en tidskapsel till ett annat liv. Ett liv som minner mig om min barndom på landsbygden där missionshuset och varubussens stopp på fredagar var givna samlingsplatser. En tid när småbruken fortfarande fanns kvar och när moderniteter som varmvatten inne inte var en självklarhet. Det tysta köket blev en mycket melankolisk lyssning, med Arvids bortgång försvinner en hel tidsera och det stycket som beskriver huset som öde är riktigt sorgligt. Det är med en kärleksfull blick på de två som Lerin målar med orden och för alla som vill förflyttas till landsbygden i tidigt 70-tal så är det här en fin upplevelse, som ljudbok men säkert allra bäst på papper. Låna boken på biblioteket eller varför inte som present till någon som var med då. Perfekt gåvobok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!