Två meningar. Så visste jag.
Det händer allt som oftast att jag får undrande kommentarer om min läsning, men hur kan du läsa så många böcker? Minns du egentligen något eller är det bara en strid ström av ord som passerar?
Mellan tummen och pekfingret så har jag läst 8 000 skönlitterära böcker hittills i livet och faktiskt så minns jag ganska väl. Inte allesamman, men nu när jag bloggar om allt så minns jag mycket bättre än tidigare. Skrivandet och reflekterandes över det lästa hjälper helt klart till. I fredags satte jag mig i bilen för att köra österut och av en händelse så var det radioföljetong, jag slog på och efter knappa två meningar så hade jag placerat boken, författare och dessutom var i romanen texten hörde hemma. Såpass minns jag, det var nu en fantastiskt bra roman om just minnen som sändes: De oroliga av Linn Ullman i uppläsning av Marie Richardsson. Podda ned, lyssna alla som missat!
Bilkörningen fortsatte under helgen och då fanns plötsligt Linda Boström Knausgårds röst där. Hennes sommarprat är något alldeles extraordinärt. Som att höra henne läsa en av sina texter och som alltid är det briljanta formuleringar. Så noggrant, så skört och så nära. Två samtida författarstjärnor som har det där som lite floskligt kan benämnas "en egen röst". Unika berättare, så smarta och så välformulerade!
Det händer allt som oftast att jag får undrande kommentarer om min läsning, men hur kan du läsa så många böcker? Minns du egentligen något eller är det bara en strid ström av ord som passerar?
Mellan tummen och pekfingret så har jag läst 8 000 skönlitterära böcker hittills i livet och faktiskt så minns jag ganska väl. Inte allesamman, men nu när jag bloggar om allt så minns jag mycket bättre än tidigare. Skrivandet och reflekterandes över det lästa hjälper helt klart till. I fredags satte jag mig i bilen för att köra österut och av en händelse så var det radioföljetong, jag slog på och efter knappa två meningar så hade jag placerat boken, författare och dessutom var i romanen texten hörde hemma. Såpass minns jag, det var nu en fantastiskt bra roman om just minnen som sändes: De oroliga av Linn Ullman i uppläsning av Marie Richardsson. Podda ned, lyssna alla som missat!
Bilkörningen fortsatte under helgen och då fanns plötsligt Linda Boström Knausgårds röst där. Hennes sommarprat är något alldeles extraordinärt. Som att höra henne läsa en av sina texter och som alltid är det briljanta formuleringar. Så noggrant, så skört och så nära. Två samtida författarstjärnor som har det där som lite floskligt kan benämnas "en egen röst". Unika berättare, så smarta och så välformulerade!
Jag önskar jag kunde minnas så där bra men icke. Minns jag något är det ofta hur jag upplevde boken (bra/dålig/ångest/rolig etc) men sällan innehållet i detalj.
SvaraRaderaJo, känslan av boken minns jag också bäst men ibland så stannar mer kvar. Är boken riktigt bra så minns jag det mesta, dussinromaner är det sämre med.
Radera