Gruppen av Mary McCarthy är en av de där romanerna från 60-talet som fått nytt liv de senaste åren och som man läser mer som ett reportage från en annan tid än en roman. 1963 kom den ut och ansågs då vara närmast skandalös i sin frispråkighet om unga kvinnors liv, karriär och sexualitet. När jag läser på om McCarthy så visar det sig att hon själv växte upp i små omständigheter och har gått på Vassar med examensår 33. Ingen slump att boken börjar där alltså.
Gruppen om åtta unga kvinnor är ett gäng unga kvinnor som tar examen från det liberala Vassar College tidigt 30-tal. De kommer alla från relativt välbeställda omständigheter och det är inte självklart att de skall använda sin examen till något, vad ska det tjäna till eftersom de ändå snart skall gifta sig? Kvinnorna vill inte finna sig i att bara bli fruar, de vill ta del i samhället, bli självständiga och självförsörjande och ta makten över sin kropp. I de olika kapitlen får man följa dem genom karriär, äktenskap och barnafödande och jag förstår att den var något alldeles extra när den kom. Nydanande och en feministisk klassiker (även om McCarthy inte ville kalla sig feminist).
Kanske att den inte är lika intressant för mig, i alla fall inte just nu. Jag tycker att skildringarna av de unga kvinnorna är intressanta ur ett historiskt perspektiv och alla vi kvinnor måste vara evigt tacksamma mot de som gick före, de som med idogt och envist arbete i vardagen bäddat för det samhälle som vi i Sverige har idag. Det är troligen det att kvinnorna i den här gruppen lever ett så väldigt amerikanskt liv med examen från ett av de mest prestigefyllda college som USA har som gör att jag känner distans till den. Boken skildrar ett samhälle ganska långt från vårt och de värderingar som de gör upp med, och uppror på sitt stillsamma och väluppfostrade sätt emot, är från en svunnen tid.
Den här boken är hyllad typ överallt, vad är det jag har missat? Har ni läst? Kommentera gärna!
PS. Redan 1958 kom Rona Jaffes Det bästa av allt .
Gruppen om åtta unga kvinnor är ett gäng unga kvinnor som tar examen från det liberala Vassar College tidigt 30-tal. De kommer alla från relativt välbeställda omständigheter och det är inte självklart att de skall använda sin examen till något, vad ska det tjäna till eftersom de ändå snart skall gifta sig? Kvinnorna vill inte finna sig i att bara bli fruar, de vill ta del i samhället, bli självständiga och självförsörjande och ta makten över sin kropp. I de olika kapitlen får man följa dem genom karriär, äktenskap och barnafödande och jag förstår att den var något alldeles extra när den kom. Nydanande och en feministisk klassiker (även om McCarthy inte ville kalla sig feminist).
Kanske att den inte är lika intressant för mig, i alla fall inte just nu. Jag tycker att skildringarna av de unga kvinnorna är intressanta ur ett historiskt perspektiv och alla vi kvinnor måste vara evigt tacksamma mot de som gick före, de som med idogt och envist arbete i vardagen bäddat för det samhälle som vi i Sverige har idag. Det är troligen det att kvinnorna i den här gruppen lever ett så väldigt amerikanskt liv med examen från ett av de mest prestigefyllda college som USA har som gör att jag känner distans till den. Boken skildrar ett samhälle ganska långt från vårt och de värderingar som de gör upp med, och uppror på sitt stillsamma och väluppfostrade sätt emot, är från en svunnen tid.
Den här boken är hyllad typ överallt, vad är det jag har missat? Har ni läst? Kommentera gärna!
PS. Redan 1958 kom Rona Jaffes Det bästa av allt .
Jag tyckte mycket om Gruppen, och tänker att man kan läsa McCarthy som man kan läsa Jane Austen: en stilsäker studie i det sociala spelet, satt i en omgivning som är samtidigt nära och avlägsen. Den en gång chockerande frispråkigheten blir förstås idag blygt återhållsam, och förstärker känslan av klass och finess. Det var historiskt intressant med preventivmedelstråden, och tragikomiskt med cocktailservering på BB. Minns du den där scenen i De polyglotta älskarna, där adelsflickan blir omsorgsfullt avklädd ett plagg i taget? Den känns som ett hommage till en nästan identisk scen i McCarthys roman.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Ja, jämförelsen med Jane Austen är mycket träffande. Dessvärre minns jag inte riktigt scenen du beskriver man jag kan tänka mig att Gruppen blivit stilbildande för många författare. Den är en verklig klassiker, men kanske var jag bara inte riktigt på humör. Tyckte den var lång.
Radera