ingen jämfört med dig - Jonas Brun

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun dök upp helt oväntat i min postbox häromveckan och när det sedan fanns en hälsning på titelbladet så smalt den här bokbloggaren och föll till föga. Klart att jag skulle läsa.

Språket knockar mig med en förstasida på romanen som jag återkommer till fler gånger under läsningen, och det här är en text som samtidigt utmanar mig och gör mig helt trygg. Berättandet och språket är så genomtänkt att jag aldrig behöver oroa mig för innehållet, inte heller behöver jag irritera mig på onödig utfyllnad. Den är bara så skickligt författad att jag flyter med strömmen, det är bara att lägga sig i ekan och vara närvarande i texten.

Berättandet försegår i två tidsplan, det ena är samtid och Stewe får oväntat besök i sitt avlägset belägna hus på landet. Hans sambo är på jobbresa och plötsligt står en man med en väska i hallen. Det är John. En mycket äldre John än den man han mötte en sommar på gymnasiet, åren har gått men Johns karisma och den laddade spänningen dem emellan finns där. Frågan är bara vad de ska göra med den?

Det är i skildringen av sommaren i Stewes föräldrars stuga, där vid älven, som Jonas Bruns text totalt hypnotiserar mig. Tristessen i en sommarstuga som egentligen mest är en projektion av pappans önskan om att vara händig och inte en pappersvändare (jag associerade till Teirs roman Så här upphör världen vid flera tillfällen som i sin tur fick mig att tänka på Muminpappan och hans projekt) är uppenbar och inte ens besök av utflyttade storasyster Manda hjälper till att bryta den. Inte förrän det sitter en ung blond man på bryggan mitt emot väcks Stewe ur sin sommarlovsletargi och snart har de inlett ett slags förhållande. John är den där spänningen som Stewe letat efter, han är den där katalysatorn som kanske behövs för att Stewe skall kunna följa sin väg. Frågan är bara vilket pris som 16-årige Stewe skall behöva betala, hans naiva och oförställda tonårssinne möter en manipulativ och osäker äldre kille som är lätt att bli förförd av. Just det (makt) spelet mellan de två pojkarna/männen tyckte jag mycket om. Det var också så oerhört skönt att läsa en roman där homosexualitet bara är en självklarhet, inte särskilt uppmärksammad eller kommenterad mer än på något enstaka ställe. Det är istället en universell relation mellan två människor som är i fokus.

Egentligen tänkte jag att Jonas Brun är en för svår författare för mig, särskilt med den sortens hjärna jag har för tillfället. Men det funkade oväntat bra. Som ett soundtrack till de heta sommardagarna och det ljusskygga och eggande nattlivet på sommarlovet 1990 går låten med Sinéad O'Connor. Inget jämfört med dig, ingen jämfört med dig. Känslorna som finns mellan Stewe och John är så speciella att de mer än tjugo år senare drar dem tillbaka in det beroendeframkallande maktspel som kanske är kärlek. 

Vilken tur att det stora förlaget skickade mig just den här romanen, så fantastisk läsning det blev!