Veckans utmaning inne på Kulturkollo uppmanar oss att berätta om några favorittonåringar från kulturens värld. Jag har många favoriter, till exempel gillade jag den helt grymma Frankie i Den ökända historien om Frankie Landau-Banks och Jack i Christina Lindströms roman med samma namn men så återkommer ändå mina tankar till Augustus och Hazel Grace. Min text om dem skrev jag 2013. Här kommer en repris:
Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen. Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.
På svenska finns den att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag.
The fault, dear Brutus, is not in our stars
But in ourselves.Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Hemma hos Augustus finns allehanda käcka uppmaningar broderade på kuddar och bonader, tryckta i glas och på små tavlor. Without pain, we couldn't know joy Sällan har en sådan uppmaning skorrat falskare än när jag hulkande läser ut John Greens senaste roman The Fault in Our Stars. Hur jäkla positiva de än försöker vara så är det inte rättvist. Livet för Hazel Grace och Augustus är inte rättvist. Det ödet som står skrivet i stjärnorna är inte rättvist. Punkt.
Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen. Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.
På svenska finns den att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag.
- texten är en repris från 2013 -
Åh, den är så fin. Jag skrattade och grät så mycket jag med.
SvaraRaderaVerkligen känslosam!
RaderaJa gud, svårt att bortse från Augustus och Hazel!
SvaraRaderaDe är fina de!
RaderaJack och Frankie tillhör mina favoriter också. Sedan gillade jag Hazel och Gus i bokform, men Hazel i filmen var fel och Gus var VERKLIGEN fel.
SvaraRaderaTur att jag inte sett filmen då :-) Avstår helt klart att titta på den om det är så att de pajar bilderna av dem.
RaderaJag älskade boken men tyckte även filmen var sevärd. Man gråter lika mycket när man ser den som när man läser boken. :)
SvaraRadera