Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet är en sån där roman som gör att man genast vill boka biljetter och ge sig av till ön utanför Bretagnes kust där Jo och Lou hade bestämt sig för att leva ett gott pensionärsliv tillsammans. De har lämnat det aktiva livet i Paris och ska nu umgås med vänner, odla sina intressen och ha det gott. Det är bara det att 56 år gammal dör Lou och Jo blir änkling. Han, som mest av allt engagerat sig i arbetet, måste plötsligt försöka leva vidare utan sin fru. Hon lämnar dessutom ett alldeles speciellt uppdrag till honom, han ska se till att deras två barn är lyckliga. Hur gör man det?Smått absurt är det för mig att läsa den här sortens roman just nu, men det hoppfulla budskapet om att det finns ett liv efter en makas död och att man faktiskt kan börja om. Få en andra chans med de relationer som man inte vårdat ordentligt och skapa nya goda sammanhang där man kan finnas och leva, den tanken är fin och ganska trösterik. Fouchet skriver lättsamt och med stort allvar om hur sorgen både kan förlama och förvirra. Persongalleriet med änklingen Jo, hans barn och barnbarn är visserligen en smula stereotypt men där finns överraskningar och allt blir kanske inte som man först tänkt. Det som verkligen förför mig i den här romanen är miljön.
Sa jag att biljetterna ska bokas snarast? Till Bretagne, on y va.
Jag har tänkt läsa den här boken, dels på grund av budskapet, som jag tror att många kan känna igen från sin familj, släkt och vänkrets, dels på grund av förlaget som jag tycker ger ut så tänkvärda och välskrivna böcker, dels på grund av att den utspelar sig i Frankrike. Jag kan tänka mig att det kan bli litet stereotypt, men ibland är väl även det verkliga livet det. Hoppas det blir en resa till Bretagne :)
SvaraRaderaVerkligen läsvärd, lättläst men med allvar i botten som så många av sekwas böcker är. Jag tänker min Frankrike i sommar, det ska bli fint.
Radera