Ett av de bestående intrycken efter att lyssnat klart på Chris Carters
Krucifixmördaren är att man är väldigt bortskämd som nordbo med välskrivna kriminalromaner. Jag läser mycket spänning och troligen är jag ganska petig så Chris Carter var inget för mig. Han skriver spänning i samma härad som Jussi Adler Olsen, men bara så mycket sämre. Det är unkna könsroller, adjektivrikt, klyschiga ordval och enstöringar till poliser. Inte imponerad alls faktiskt. Inte ens miljön i LA tycker jag att Carter förvaltar som han skulle kunna. Sedan lyser en svag översättning igenom och både ordval och ordföljd är amerikansk vid ett antal tillfällen. Störande.
Med den sågningen gjord så ska jag ändå säga att själva brottet var spännande upplagt, det är inget för kräsmagade, där finns några vändningar som är oväntade och jag lyssnade trots allt klart. Men jag kommer inte att läsa vidare i serien. Där finns så mycket bra och välskrivet i genren som passar mig bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!