missa inte: Norwegian Wood ikväll!

Haruki Murakami ligger alltid i topp när det kommer till vadslagning om nobelprisvinnare. Måhända får vi reda på att han vunnit på torsdag? Jag har skrivit om de flesta av hans böcker här på bloggen, hans senaste trilogi 1Q84 finns dessutom nu som tjock, tjock pocket. Murakami är en mycket läsvärd japan som väl oftast kallas magisk realist, den bok som jag älskat mesta av alla är ändå Norwegian Wood som också filmats. Filmen kommer passande nog på SVT ikväll klockan 22 och att det är en reklamfri kanal är nog en förutsättning för att kunna njuta av den. Jag skrev så här om filmen:

Så blev det äntligt av då, att se filmen Norwegian Wood. Precis som boken var det en vacker och långsam upplevelse med sökandet efter kärlek i centrum. Precis som i boken var naturen fantastiskt vackert skildrad och en del i berättelsen och Murakamis skissartade, nästan lakoniska berättarstil lös igenom. Ändå var det något som saknades, jag läste boken i höstas och fullkomligt älskade den. Kanske är det då omöjligt att se filmen och inte bli lite besviken? Filmen blev en vacker kärlekshistoria mellan ungdomar som ännu inte bestämt sig för om livet är värt att leva, om kärlek är plikt eller lust, boken var något mer. Se filmen, läs boken - helst i den ordningen... Riktigt spännande var det ändå att se en film från Japan, naturen, kulturen, maten och människornas tankesätt skiljer sig från det jag är van vid och den vietnamesiske regissören Anh Hung Tran har  skapat en poetisk film perfekt för en regnig dag. 

och så här om boken:

"I once had a girl, or should I say, she once had me."Så lyder första strofen i Beatleslåten som får Toru att förflyttas tillbaka till tiden då han lärde känna sin ungdomskärlek Naoko. Hon är egentligen hans bästa väns flicka men när vännen begår självmord blir de två kvarlämnande tonåringarna hänvisade till varandra och en innerlig men komplicerad kärlekshistoria tar sin början. I Haruki Murakamis roman Norwegian Woodfår  vi följa hur Toru, en ensam och allvarlig ung man, under några år studerar teaterhistoria och lär sig allt mer om det som kallas livet medan Naokos hälsa blir allt sämre. En dag försvinner hon och enda sättet de kan kommunicera är via brev. Beatleslåten fortsätter:"And when I awoke I was alone, this bird had flown." En dag nås han av beskedet att också Naoko tagit sitt eget liv och han inser att det är dags att vakna upp, flyga vidare, starta ett självständigare liv där inte skuggorna av de döda vännerna förmörkar hans framtid.
Haruki Murakami har skrivit en underbar kärleksroman som utspelar sig under några år i slutet av sextiotalet. Omvärldens händelser sipprar in i berättelsen men mest av allt är det Toru som läsaren får följa. Hur han lever sitt vardagsliv och hur han utvecklas mot en allt mer mogen man genom möten med olika människor; rumskamraten, diplomatämnet, den erfarna kvinnan, den försiktiga flickan Naoko och den mer framåt Midori. Där finns härliga miljöbeskrivningar, en del frispråkig sex och mycket humor! Komik nästan på slapsticknivå hade jag inte alls väntat mig av denna japanska bok från 1987. Den som läst Murakami förut känner igen mycket av bildspråket. Ja, där finns en brunn alldeles i inledningen, ett svart hål som man kan ramla ned i utan förvarning, där finns en katt som blir Torus vän... Kul med läsning som överraskar, och det gjorde Norwegian Wood. Läs, läs, läs!