Det som tilltalade oss i Främlingen var protesten mot allt det som var konventioner, den vågade ställa begrepp, seder och stora känslor som nation, familj, hembygd, tro och trohet i fråga. (...) Likgiltigheten och avsaknaden av bindningar var förutsättningar för det. Indifferénce, detta att vara främmande och fjärran, var det hemliga drivmedlet som skulle göra en intressant.
Oss i boken Vännen och Främlingen av Uwe Timm är Uwe själv och vännen Benno Ohnesorg och berättelsen tar sitt avstamp i vänskapen mellan de båda. Några år där på tidigt sextiotal sökte de bildning och kunskap tillsammans på en folkhögskola och de läste och skrev, upptäckte världen så intensivt som bara ynglingar i tjugoårsåldern törstiga på utbildning kan. Vänskapen tog ett abrupt slut när Benno mördas av en polis på öppen gata 1967 och först mer än 40 år senare kan Uwe närma sig minnet av sin vän. När han börjar undersökningarna om vännen börjar också resan i de egna minnena och det här är nog ändå, trots titeln, främst en bok om Uwe själv.Minnesskärvor från samvaron med vännen blandas med egna reflektioner om hur de som unga män formades av sin tid, arvet efter kriget och känslan av att det var viktigt att hålla distans till allt det som var tradition, själva nationaliteten utmanas med litteratur och resor till ärkefienden Frankrike och de franska existensialisterna blir husgudar. Jag blir överraskad över hur mycket boken faktiskt handlar om bildning, vikten av ett språk och att frigöra sig från det som en gång var.
Det här är en djupt personlig roman som påminner om I skuggan av min bror i vilken Uwe Timm skrivit om hur hans äldre krigshjältebror påverkat familjen långt efter hans död. Det är nutid och dåtid, dåtid som påverkar nutid och frågor om moral - vad är rättvist? Vilka val kan man göra? Vilka bördor ska de efterlevande bära? Vilket ansvar har de? Varför får några leva, andra dö? Hur spelar slumpen in? Finns där en plan? Det här blir både en fin minnesskrift över en god vän och ett tidsdokument över ett Tyskland som jag inbillar mig inte längre är.
Bokmania, Mimmimarie och Lyran har också läst.
Jag hann aldrig med att besöka stället där Benno Ohnesorg skjöts till döds när jag var i Berlin, men det finns ett minnesmärke. Kanske något för er.
SvaraRaderaTack för tipset. Det får vi kolla.
RaderaDu kanske har fler litterära platser att tipsa om?
RaderaBerthold Brechts museum var intressant men guiden pratade enbart tyska och ganska snabbt och fullt med slang. Kunde inte tillgodogöra mig allt. Han sitter också staty i Berlin, riktigt gosigt kan man klättra upp i knäet på honom. Via en glasruta i marken vid Humboldtuniversitetet där nazisterna hade sina bokbål kan man kika ner i ett symboliskt tomt bibliotek.
SvaraRaderahttp://mimmimarie.blogspot.se/2012/04/litterara-berlin.html
Det finns också ett Anna Seghersmuseum som jag inte hann med senast.
Tack för dina tips. Nu hoppas vi på soligt väder också!
Radera