torsdag 21 november 2013

morgon i Jenin - mellanösternfrågan från ett annat håll



Provläs boken!
Det är morgon i det palestinska flyktinglägret i Jenin och Amal hör hur ett vapen osäkras och känner metallen mot sin hud. Året är 2002 och runt om henne syns resterna av ett blodbad där civila, kvinnor och barn har dödats i jakt på terrorister. Kaoset och våldet återuppväcker en flod av minnen, både egna och släktingars ända sedan den tid då Palestina var ett brittisk protektorat. Vi får genom hennes berättelse följa 4 generationers palestinier från tidig 1900-tal fram till idag – en historia som börjar i de bördiga dalarna utanför Jerusalem med oliv och fruktodlingar och slutar i Philadelphia, USA. 

I Susan Abhulhawas roman Morgon i Jenin ger författaren röst till ett folk i förskingringen som sett den jord de brukat i många generationer annekteras, familjer har splittrats, sysslolöshet har blivit grogrund för extrema rörelser och övergrepp har lett till hämndkänslor, sjukdom och tröstlöshet. Författarens budskap är tydligt, hon skriver en spännande och dramatisk roman på ett vackert och böljande språk och beskriver en pågående konflikt ur ett palistinskt perspektiv, och hon återkommer igen och igen till samexistens. Hon ger exempel på hur människor levde i området sida vid sida, religion bredvid religion innan den stora invandringsvågen av judar kom strax efter det andra världskriget. Under parollen ”Ett land utan folk till ett folk utan land” formades staten Israel på mark som redan ägdes av andra, som brukats av andra under århundraden. Det här skulle kunna vara en roman fylld av hårda ord, hat och hämnd men är istället en bok som andas hopp och försoning – framtiden finns hos de enskilda människorna som lär känna varandra, ungdomarna som vill leva ett rikt liv tillsammans.

Det här är en roman som drabbade mig, jag har pratat om den med alla jag träffat och den ger en pusselbit i det alltför aktuella politiska läget i Mellanöstern. Det som mest fastnar i mitt minne är alla de mänskliga möten som jag får göra i texten, alla de människor som jag får lära känna i vardag och fest, i glädje och sorg. Morgon i Jenin gjorde det där som riktigt god läsning gör: fick mig att se ur ett annat perspektiv, framkallade känslor och satte igång ett driv att lära mer.

- repris från  2010 - 

3 kommentarer:

  1. Jag har hört allt från seg till drabbande till "du måste bara ta dig igenom de första hundra sidorna så är den fantastisk" om den här boken. Den ligger, en aning dammig, i läshögen men jag känner aldrig riktigt för att ta tag i den. Kanske är det dags snart. Eller inte ... Åh, denna böckernas beslutsångest! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte den var bra och behövde inte lämpa alls faktiskt. Men alla böcker är inte för alla människor och alla stunder...

      Radera
  2. Håller med om det du skriver, själv hade jag svårt att sortera ner tankarna för de var många efter läsningen :)

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!