Precis som i Lahiris noveller så är det här en text som handlar om att höra till, känna sig hemma och samtidigt befinna sig i exil. Påtvingad tillhörighet och påtvingad eller självvald exil, kan man egentligen välja bort sin kultur, sin familj? Subhash lever nästa hela sitt vuxna liv i skuggan av sin brors livsval och det spelar ingen roll att han flyttat flera kontinenter från sin barndoms sankmark, han klafsar omkring i den, dras ned i gyttjan; tyst och lojalt trampar han vidare. Tystnaden är ett annat tema i den här boken som är särskilt plågsamt att följa. Hemlighetsmakeriet och oförmågan att kommunicera med varandra påverkar familjen i flera generationer och måhända behöver hela sankmarken dräneras, bebyggas med nytt för att de äntligen ska kunna känna sig fria?
Jhumpa Lahiris roman The Lowland är uppdelad i olika segment och de skulle utan problem kunna läsas som noveller, särskilt den två första delarna är otroligt vackert skrivna texter som jag verkligen unnar alla att läsa. Det förvånar mig inte alls att den här boken var nominerad för Man Booker i år, hoppas nu bara att den här romanen kommer på svenska också så att många, många kan läsa och njuta. Fram till dess så bjuder jag ett smakprov:
PS. Jag tycker att den här boken passar utmärkt in i Lyrans jordenruntresa som just nu befinner sig i Asien så det här blir ett litet olydigt extrastopp i Indien.
Jättesugen på den här, Lahiri är så bra!
SvaraRaderaVerkligen, novellerna är oslagbara!
Radera