Ett av sätten att minnas de äldre generationerna är genom bilder. De, ganska få, fotografier som finns i min släkts ägo har jag scannat in och framkallat på nytt. Ett projekt som, rent tekniskt har blivit mycket lyckat. Bilderna bevaras på så sätt både digitalt och analogt och kvalitén blir toppenfin. Det här har sysselsatt mig under fler år och trots samtal med äldre släktingar så saknas berättelserna. Som jag ångrar att jag inte satt ned och tittade på foton tillsammans med min mormor, hon hade kunnat berätta om sin mamma Alma och hennes syskon, mormor och mormorsmor som nu bara finns kvar som en bild i ett album. Och om sin morfar som inte alls finns med på bilden, han reste till Amerikat med drömmen om ett bättre liv.
Oj, vilket jobb! Jag släktforskar med mamma ivrigt och frekvent, men när det kommer till gamla bilder har vi inte så mycket. Vet att farmor har ett gammalt album, men det är nog det enda som finns kvar i vår släkt. Och det står ju aldrig något i albumen om vem som är vem eller så... Borde verkligen ta tag i det medan det ännu finns folk som minns.
SvaraRaderaJag har scannat i hög upplösning och framkallat på nytt på matt papper. Det blev toppen, men klart många timmars arbete.
RaderaVad smart att scanna in de gamla fotona! Jag tycker att det är så kul att titta på dem, det blir som en tiddresa.
SvaraRaderaVerkligen, extra roligt är om man vet mycket om dem.
Radera