Det slutna ögat - Bauer i högform

Det slutna ögat är en bok där man hittar alla Belinda Bauers numer välkända kännetecken. Hon skriver deckare med en krypande psykologisk och mycket otäck grundton. Nästan alltid med barn som offer och så också denna gång. Boken börjar med att Anna ligger ute på cementplattan till uppfarten och polerar de fem små fotavstryck som finns där. De är det sista som finns kvar av hennes lille som Daniel som försvann spårlöst ett antal månader tidigare. Hennes man James är förtvivlad, han förstår inte hur han skall kunna få tillbaka den fru som han älskar.

Samtidigt sitter poliskommisarien Marwell (osäker på stavningen eftersom jag lyssnat men jag tror att det är hans namn) med ett olöst fall. En 11-årig flicka: Edie försvann för mer än ett år sedan och hennes kropp har aldrig hittats. När den lille Daniel försvinner så undrar han om de två försvinnandena möjligen kan höra samman.

Som en extra komponent i den här mycket välskrivna deckaren så tillför Bauer ett medium som säger sig kunna se bortom den verklighet som de flesta av oss andra kan se. Det slutna ögat kanske också kan se? Kanske det också kan hjälpa till så att barnen kan komma till rätta? Sådant nonsens avspisas direkt av poliskommissarien som tycker att det är humbug men kanske bör man lyssna på den inre rösten trots allt?

Det här är en mycket fin skildring av hur en mor vacklar på vansinnets rand när hennes barn försvunnit. Vad är vansinne och vad är klokskap? Där finns fler scener runt mammans förtvivlan som jag tyckte var mycket gripande. Nu berättar jag inte mer för då förstör jag läsningen för er andra men jag kan igen konstatera att Belinda Bauers böcker är så mycket mer roman än deckare. Där förkommer ett brott men det är människorna man minns. Väldigt, väldigt läsvärt!