På lördag ska jag lyssna på den spännande författare från Kenya. Dags för ännu en repris i uppladdningen inför Louisiana Literature. Från augusti 2014:
Alldeles nyutkommet från Modernista. Snyggt omslag! |
Gå till missionsstationen. Lär dig de vitas hela visdom och deras hemligheter. Men ta inte efter deras fel. Var trogen ditt folk och de gamla riterna.
Så småningom återvänder han till sin barndomsby som lärare och blir en bro över floden, en bro mellan kulturerna. Han för i boken långa resonemang om hur ett samhälle skulle kunna se ut som kan förena det bästa från de vitas seder och religion med folkets traditioner. Just i de partierna så tycks det mig som att Thiong'o har ett folkbildande syfte med sin roman, han pekar på en väg som skulle kunna vara framkomlig i det land och i den tid i vilket boken skrevs. 1965 i ett Kenya som nyligen fått självstyre.
På flera sätt påminner mig den här romanen om sudanesen Tayeb Salihs roman från samma tid. Floden har också i den en viktig roll - men som bärare av kunskap istället för avgränsare - och den handlar också om en man som rest bort för att studera. När han kommer tillbaka till sin barndomsby har tiden stått stilla. Både i Utvandringens tid och iFloden mellan bergen diskuteras på ett öppet sätt hur man ska kunna bli accepterad som en riktig kvinna och man trots att man inte är omskuren. I Thiong'os roman är det ett bärande tema. På den ena sidan floden lever gruppen kristna som predikar att omskärelse är en sedvänja som måste försvinna. På andra sidan floden bor de som värnar traditionerna. Där är omskärelse en initiationsrit som alla barn som närmar sig puberteten genomgår. Thiong'o gestaltar hur svårt det är att förändra en djupt rotad sedvänja och i hans roman blir mannen från den traditionella byn Waiyaki förälskad i den kristna flickan Nyambura. En kärlek som får sorgliga följder.
Jag var inte beredd på att Floden mellan bergen skulle vara en så vacker kärlekshistoria. Jag var beredd på diskussioner om kolonial påverkan kontra traditionella värden och en politiskt färgad text som ger röst åt en afrikansk folkgrupp. Men inte en själfull berättelse om möjlig kärlek. Det är faktiskt det som jag bär med mig mest av allt från den här fina romanen.
Vilken tur jag har som har Djävulen på korset i min hylla. Den ska läsas - snart. Vill man så kan man också läsa min text om Ngugi Wa Thiong'os memoarer Drömmar i krigets skugga och hans roman Om icke vetekornet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!