för sent att bli isprinsessa

Men hjälp så veckorna rinner iväg, jag har ju knappt hunnit blinka så är det lördag igen ...

Förra lördagen var vi på en härlig pjäs med det något deprimerande namnet För sent att bli isprinsessa och det var humor som satte sig som en klump i halsen. Fniss och skämt kring kropparnas förfall när man åldras, hetsen kring att minsann bli någonting innan man kolar vippen, rädslan eller förnöjdheten över att bli gammal och så skammen över att inte vara ren under. När jag var liten så sa alltid min mamma att man måste vara ren under, för tänk om man hamnade på sjukhus och inte hade rena trosor ... Hur troligt var det på en skala? Att dölja sina brister, att hålla sig ren, vara arbetsam och lyckad gick som en tråd mellan alla de olika människornas berättelser som teatergruppen hade samlat ihop som grund till den här pjäsen. Och det inte helt enkla att förhålla sig till människor som inte har samma norm, inte har samma grundinställning till livet. Inte lätt. Det gäller att ta vara på den tid man har. Man vet aldrig när livsloppet tar slut, när man går i mål så ska man kanske inte ha tänkt sådär väldigt mycket på sina rena trosor. Eller.

Budskapet från tjejerna i pjäsen var att se till att Ha det gött, som en viss Glenn skulle sagt, och göra som Stina Wollter, släppa loss i den kropp du har: