pojken i randig pyjamas - och några fler boktips om krigets Tyskland

Veckans tema på Kulturkollo är Berlin och det går inte att ta sig förbi utan att nämna några böcker som handlar om det andra världskriget. Inför temat så har jag lyssnat på Pojken i randig pyjamas - en bok för barn och unga som min f d kollega G har pratat om så många gånger. Perfekt högläsningsbok i skolan eller hemma och dessutom finns det en fin filmatisering gjord över vänskapen mellan de två 9-åriga pojkarna.

Bruno bor i Berlin med sin familj och en dag så förflyttas hans far - officeren i det tredje rikets armé - till Polen. Pojken Bruno känner sig mycket ensam, han måste lämna sina vänner i Berlin och hans tre år äldre syster är inte mycket till sällskap. En dag på sina strövtåg i omgivningarna når Bruna fram till ett taggtrådsstaket och på andra sidan sitter Shmuel. De båda pojkarna börjar prata med varandra och snart blir de de bästa vänner. Vänskapen är dock inte enkel, Bruno förstår inte alls vad som händer i lägret och han utsätter sin nya vän för fara flera gånger. John Boyne har skrivit en roman om förintelsen sett med en liten pojkes ögon och den går rakt in i hjärtat. Med barnets naivitet kan författaren ställa de där självklara frågorna och avslöja lägrens totala vansinne. Särskilt intressant tycker jag att det är att den berättar om krigets vardag utifrån en tysk pojkes upplevelser och tankar.

Nu går jag igång rejält här på skildringar av kriget ur tyskt perspektiv. Lågmäld och mycket drabbande är också Uwe Timms I skuggan av min bror som jag skrev så här om 2011:

"För mig är det här en mycket berörande bok, den berättar en mänsklig historia om kriget som jag inte tidigare läst och Uwe Timm beskriver hur han inte förrän hans familj gått bort kan riktigt börja sin undersökningar kring brodern. Han konfronterar drömmen om sonen som skulle leda familjen, drömmen som dog där tillsammans med honom på militärsjukhuset på östfronten och reducerades till närmast mytiska berättelser om godhet och en låda med minnessaker. I dagboken sista rader finns orden från en 19-åring som funnit ett sätt att försöka glömma, rättfärdiga och leva vidare: ”Härmed avslutar jag min dagbok, då jag anser det vara meningslöst att föra bok över sådana grymma saker som ibland sker.”"

En annan mycket fin skildring över krigets fasor och följder hittar man i Astrid Seebergers Nästa år i Berlin som jag skrev om på Kulturkollo i våras, där finns också Astrids personliga boktips. Kika in!