Det är ju ett råd stört omöjligt att följa, när man hamnar i Liksoms universum så vill man liksom bara läsa vidare. Det är som att kastas in i en snurrande karusell där människorna med sina livsöden sveper förbi. Kanske är det Rosa Liksoms bakgrund som antropolog som har skärpt hennes sinne så för de små detaljerna. De gör de här korta texterna så särskilda, så egna.
Kupé nr. 6 var romanen som blev Rosa Liksoms stora genombrott här i Sverige och hon berättade på invigningen av Stockholm Literature att det var den boken som indirekt var upprinnelsen till den här novellsamlingen. När hon reste Finland runt för att berätta om sin roman så dröjde sig ofta några människor kvar, de ville berätta om något som hänt dem eller något som hänt i bygden där de bodde. Rosa började att teckna ned alla berättelserna och så småningom blev det till en hel samling. Jag som läser får möta de arbetslösa, de alkoholiserade, de som drömmer om ett extravagant bröllop och prästen som mest av allt tänker på sitt magsår.
Nu tror jag nog visst att hon kryddat rejält för att få till de ofta skruvade och mycket burleska små kapitlen men känslan av att de bygger på något äkta, något sant finns som en brummande baston i botten av varje historia. Mörkrets november närmar sig och varför inte kura skymning och följa Rosa Liksoms råd? Läs en berättelse per kväll - gärna högt för någon, så har man samtalsämnen för resten av den kvällen. Samtida, sylvasst och mycket svart. Sådan är hennes stil och den går inte att värja sig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!