Elizabeth Hand har i sin karaktär Cass skapat en mycket ovanlig kvinna som i all sin trasighet på ett streetsmart sätt tar sig fram, oavsett om det är NY, Helsingfors eller Reykjavik. Hon har fotografens blick på tillvaron och kan med hjälp av den både förstora upp händelser och notera de minsta detaljer samtidigt som hon kan zooma ut och sätta samman de enskilda händelserna till en panoramavy. Unika förmågor som blir helt nödvändiga när hon lämnar NY för att åka till Helsingfors för att garantera äktheten på några foton, snart efter hennes besök hittas fotografen och hans assistent mördade och Cass befinner sig på flykt i mörkret i Reykjavik.
Se mörkret är titeln på romanen och det är på vippen att jag inte riktigt klarar av att läsa, ljuset som behövs för att skapa balans i tillvaron finns inte i Cass liv. Det ljus som finns är i de tekniskt briljanta fotona som Cass ser i Helsingfors men det är ett konstruerat ljus. Ljuset i människorna är svårt att finna och därför blir jag mest deprimerad av att läsa. Det är noir, det är så drivet berättat och spännande från sida ett men ack så deppigt. Jag lider med Cass som dövar sig med hjälp av de substanser hon lyckas hitta och som trots att hon på något sätt är en överlevare så känner man sig inte säker på att det ska gå OK för henne. Jag vill gärna känna en smula hopp, en smula jamenvisst det här kommer att ordna sig. Just det bjuder inte den här läsningen.
Mitt flöde i sociala medier svämmar just nu över av bilder från Crimetime och jag har förstått att det blir inslag med Hand i både babel och i annan media när det lider. Håll utkik efter en mycket spännande författare - och läs hennes böcker, om du vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!