barnet - Kjersti Annersdatter Skomsvold

Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold är en mycket snyggt formgiven roman, jag vet att det är ytligt men man vill liksom bara njuta av den vackra inbundna boken. Det här är en liten pärla som trots sin tunnhet väcker många tankar hos mig. Särskilt aktuellt har det förstås varit med tankar om sorg och några rader fastnade lite extra:

Sorg varar så länge, så och så länge, så alltför länge, den har tagit boning i mig för gott. 

Den börjar med att ett barn kommer till världen och resten av boken berättas av modern, hon pratar till sin son som föds i början av romanen och hon talar också till hans lillasyster och till syvende och sist så talar hon till sig själv. Modern berättar om hur en kärleksrelation ledde till ilska och en stor sorg och ängslighet inför livet. Hon berättar om hur hon träffar barnets far och hur symbiosen med och kärleken till barnen gör att hon får ett annat fokus i livet än skrivandet. Kärleken till en äldre släkting och rädslan för depressionen lurar under ytan och det här är en bedrägligt enkel text. Man läser sidorna i ett huj och så får man börja om, vad var det jag läste egentligen?