Jag tyckte mycket om Det nakna ögat. Författarinnan är japansk-tyska och skriver på sitt andraspråk och frånvaron av språk är också ett tema i boken. Strukturen med filmerna gör att boken nästan kan ses som en serie essäer, vilket i sin tur kan ses som lite fusk. Hon stjäl tempo och tema från andra verk än sitt eget. Kanske är det inte riktig, riktig skönlitteratur utan en blandform. Betydligt mer uppfriskande formexperiment än en del man sett från amerikanskt håll på sistone dock. Huvudpersonen är kommunist och asiat och främmande i väst medan författarinnan är asiat men japan. För ett kort ögonblick smälter de samman då vietnamesiskan skall lämna Frankrike på ett förfalskat japanskt pass. "Du ser ut som en japanska", försäkrar henne en sammansvuren. "Jag stirrade osäkert på min spegelbild för att kontrollera att mina ögon verkligen glänste av kapitalisiskt köpbegär" är den sista glimten läsaren ges av den ursprungliga personen innan hon löses upp helt inför våra ögon.
/Gästbloggare M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!