Ibland är jag väldans glad för e-lib. Trots att de nu begränsat e-bokslånet till två per vecka, vilket inte funkar för mig som läser mycket mer, så är jag så nöjd över att jag kunde klicka hem Fågelburen samma stund som jag hörde om den på babel. E-bokslån betyder ju nämligen att jag inte behöver fylla mitt hem med böcker, när man läst den här boken så vill man nämligen inte fylla sitt hem med någonting ...
Snart är det ännu en påsk och hos familjen Bird har mamma Lorelei dött i total misär. Den äldsta dottern kommer med sin dotter för att reda i röran och huset som möter dem är långt från det mysig barndomshem som varje år bjöd på en formidabel äggjakt. Det hem som mamman, den vackra och konstnärliga, byggt och velat fylla med en stor familj, fina traditioner, står övergivet och solkigt kvar. Fyllt med skräp och sopor och sorgligt tomt på mänsklig närvaro. Buren som hon fångats i handlar om drömmarna om en perfekt familj, drömmen om vackra saker och ett obearbetat självmord. Sonen Rhys hängde sig när han var 16 och sedan dess har inget i familjen varit sig likt. De tre syskonen som blev kvar, föräldrarna - alla hanterar de händelsen på olika sätt. Alla känner de sig skyldiga, ingen talar om det som hänt.
Det här var min första bok av Lisa Jewell och jag får ompröva mina tankar om henne, jag trodde att hon var en ren chicklit-tjej men den här romanen ger så mycket mer. Visst finns där de rappa dialogerna fyllda av humor och de obligatoriska relationsförvecklingarna men där finns också en annan botten - en sorgesam och tankeväckande. Jag blev berörd av familjen, berörd av mammans bokstavliga berg av skuld som blir till ett effektivt sätt att hålla det hon önskar borta. Kärleken, familjen och till sist också livet.
Underhållning med sorgkant.
Jag läste ut den idag och tyckte om den. Det är nog den bästa jag läst av Lisa Jewell och definitivt den mörkaste
SvaraRaderaDet var min första och jag gillade mycket.
Radera