Strax efter två med repris strax efter sex och dygnet runt på webben kan man lyssna till juryns samtal om de sex nominerade romanerna.
HÄR BRANN HÄXOR 1675
KVINNOR DOG
MÄN DÖMDE
TIDENS TRO
DRABBAR MÄNNISKAN
MÄN DÖMDE
TIDENS TRO
DRABBAR MÄNNISKAN
- inskription på minnessten, Bålberget, Ångermanland -
Tidens tro drabbar människan. Var och en salig på sin tro stämmer dåligt när människors livsöden styrs av sådant de inte kan påverka. Så var det då, så är det nu?
Det var det där med associationer, det började med en promenad på Marstrand som gick förbi kyrkan där, då kom jag att tänka på häxanklagelserna som gjordes mot kvinnor i trakten och därifrån gick tanken till en bok jag brukar läsa högt i årskurs sex. Häxans son, som för övrigt är fantastiskt bra att jobba kring. Vidare i tankebanan mot Therése Söderlinds bok som flera av mina bokbloggarkompisar läst och skrivit om. Tänkt och gjort, jag lånade hem den som e-bok och nu ett dygn senare så har jag läst Vägen mot Bålberget.
Romanen utspelar sig i Ångermanland och i fyra olika tider, den börjar i 70-tal, förflyttar sig till 1600-tal, återvänder till nutid och avslutas i 1700-tal och vi får följa Veronika som söker sina rötter. Hennes farmor har en gång berättat om en släkting - Malin - som skulle ha blivit dömd för trolldom men klarat sig från avrättning. Berättelsen om kvinnornas öde vecklar ut sig inför mig som läser och jag blir mest av allt intresserad av de delar av boken som utspelar sig i historisk tid. Där finns en nerv som löper, masspsykosen som blåses under av okunnighet och blind lydnad till en stark auktoritet. Söderlind beskriver människornas utsatthet och kyrkans makt och vad människor är villiga att göra för vinnings skull, eller för förlåtelsens.
Malin och Olof, Jacob och Veronika. Det här är berättelsen om starka, egensinniga människor som vågar gå egna vägar men också berättelsen om de som stannar inom systemet. De som håller tyst, de som låter oförätter passera för att passa in, de som resten av sitt liv ångrar att de inte sa något och på det viset är det här en starkt drabbande roman. Hur ska man kunna välja rätt? Visst är det så att tidens tro också drabbar den nutida människan och Veronikas karriär och barnlöshet som leder fram till ett intensivt släktforskande är något som man kan känna igen. Desto fortare världen spinner runt omkring, desto mer behöver människan jorda. Ha en tillhörighet. Hitta ett tecken från gamla tider, om det så är ett stycke gult kläde eller en känsla av att höra till.
- repris från i juli 2013 -
Du är galet snabbt, ett dygn senare, wow! Precis lyssnat på första avsnittet, om båda mina favoriter till priset. Det här blir spännande!
SvaraRaderaUrsäkta, såg i mitt inlägg att noteringen om att texten är en repris från i somras hade fallit bort. Då läste jag boken på ett dygn :-) Jag håller med dig om att det ska bli spännande, jag har läst 3 av dem.
RaderaInte bara snabb utan tidsresenär också! Juli 2014 ;) Håller på med den fjärde nu, fler lär jag väl tyvärr inte hinna med innan prisutdelningen.
Radera:-)) Du ser, just nu hat jag för bråttom med allt!
RaderaVägen mot Bålberget tyckte jag mycket om! Speciellt de historiska delarna, precis som du skriver. Det är intressant att påminnas om hur det var i Sverige för länge sedan.
SvaraRaderaEn annan favorit är Moa Martinsson som skrev om sitt liv och uppväxten i Norrköping (där jag själv är uppväxt). Hur svårt livet som kvinna kunde vara. Fattigt och slitigt för att få mat för dagen. Många barn och många gånger en man som söp.